Vi är många som går runt och drömmer och önskar olika saker som vi vill uppnå i livet. Det kan vara alltifrån hälsa, kost, träning, vikt eller annat. Att bryta gamla vanor är svårt. Jag har hört att det kan ta 21-28 dagar att bryta en vanan. Det är 4 lördagskvällar som man ska säga nej till chokladdesserten eller godisskålen. Att bryta gamla vanor är inte lätt och tar mycket kraft.
Jag är en expert på ”nystart på måndag” då jag haft det mer eller mindre varje måndag i flera års tid. Måndag, tisdag, går det lätt. Onsdag är det fika på jobbet och frestelsen kommer. Du skärper till dig på torsdag. Menar fredag är veckan slut och du lika så. Då är det lätt att ”belöna sig” men den där chokladkakan eller bullen. Ångesten kommer. Detta går inte. Äsch lika bra att börja om på måndag och så äter man sig igenom lördag och söndag också.
Mitt absolut bästa råd är att ta små små steg. En dag i taget eller till och med några timmar i taget. Om det gick fel på onsdagen vid eftermiddagsfikat – gå vidare och kom upp på banan igen så fort som möjligt.
Du måste ha klart för dig varför du har valt att göra detta och hur mycket du vill det och vad du är beredd på att offra. Vid frestelser frågar jag mig aktivt: är några minuters njutning som den där kakan ger värd mer än att kunna ha mindre storlek i jeans?
En annan bra tanke att ha med sig är: jag tackar nej till detta nu men kan äta det i framtiden.
Men vägen till en livsstilsförändring är aldrig spikrak. Du kommer att snubbla och hamna i svackor. När svackorna kommer så finns bara en sak som gäller och det är disciplin. Det är inte det mest upplyftande ordet kanske men det är faktiskt bara disciplinen som tar oss ur svackorna. Om du har målet och varför du vill nå det, klart för dig så kommer det dock att gå enklare.
När resultaten väl kommer, när löparrunda går enklare, när jeansen sitter läsare, så då fylls motivationen på i tonvis.
Ge inte upp! Det är värt det! Du är värd det!
Detta är något som jag aktivt måste påminna mig själv om just nu. Jag har haft en omtumlande vecka och känner mig känslomässigt tom. Jag är sjukt sugen på den där kakan i frysen eller chokladen i skåpet. Jag har hållit mig till min lchf-kost men inte så strikt som jag hade önskat. Det jag har haft svårast med är att sluta äta när jag är mätt. Jag äter för att fira och för att trösta och det är något jag måste kämpa med. Man går inte ner i vikt om man överäter även om det är lchf-kost. Om det inte hade varit för bloggen och er som följer mig så hade jag garanterat tagit den där chokladen vid det här laget så jag är väldigt glad att jag tog steget och gick ut öppet med mitt mål. Det är så peppade och skönt med stödet man får av er följare både här och på instagram! Tillsammans kan vi nå våra mål ❤
Kram, Annika