Socker – mitt knark

Jag vill att vi går skilda vägar. Vår relation är inte bra för mig. Den gör mig inget gott. Du gör mig illa och får mig att må dåligt. Fuck you socker. Jag vill aldrig mer se dig.

De senaste snestegen och vurporna har gjort det mer tydligt än någonsin att jag inte vill ha socker som en del av mitt liv. Socker påverkar mig på flera sätt och så starkt att jag själv blir rädd.

Rent kroppsligt och fysiskt så ger socker mig en svullen och öm mage. Hela bålen blir som ett enda stort blåmärke och det gör ont när jag rör mig och jag kan inte ha kläder som sitter åt för hårt. Socker ger mig hjärtklappning och jag kan känna hur pulsen rusar i kroppen. Jag binder vatten och bland annat fingrarna svullnar upp till prinskorvar.

Men kanske värst påverkar det mig mentalt. Mina snedsteg börjar alltid med att jag har en känsla i kroppen som är start förknippad (för mig) med socker. Det kan var alltifrån tröst till mys. Ett par bitar godis, ett par sekunders njutning, sedan kommer ångesten. Jag klandrar mig själv för att jag inte kunde stå emot. Jag fortsätter att äta för att dämpa ångesten. Det blir en ond cirkel som är enormt svår att bryta. Det krävs en rejäl kraftansträngning för att vi bryta den,

Så jag tackar inte nej till kakan eller efterrätten för att vara oartig eller dryg. Jag tror säkert att den är jättegod men jag kan tyvärr inte äta den. Min kropp har varit sockerberoende i mer eller mindre två decennier och jag vet inte om jag aldrig kommer att bli av med mitt beroende. Jag misstänker att det alltid kommer att finnas där under ytan. Så lika lite om en alkoholist kan ta ett glas vin på lördagen, lika lite kan jag ta den där kakan.

Så snälla, acceptera mitt val och truga inte på att jag ”i alla fall kan ta en lite bit”.

IMG_0312.PNG

Annonser

9 thoughts on “Socker – mitt knark

  1. Tjena hej! du har ju skrivit att du vill ha kommentarer från dina bloggläsare 🙂 Jag är usel på att kommentera. Jag läser ofta din blogg och kollar din Insta (pankip). Jag kollar oftast från mobilen, och då tycker jag det är så meckigt att skriva långa svar, så det är därför jag inte kommenterar…
    Men igår när jag läste ditt inlägg så kände jag att jag var tvungen att lämna en kommentar idag 🙂
    Jag känner så väl igen mig i det du beskriver, även om just socker inte är mitt problem, jag blir mer sugen på skräp som chips, makaroner å choklad. Speciellt när jag ska ha mens.
    Jag slutade röka en gång för 100 år sen, och det var så sjukt svårt! Jag var såååå beroende! När det var som svårast, när hela kroppen bara skrek efter en cig, då blev jag lixom peppad av att suget var så starkt! Jag blev som chockad av att jag var så beroende, och jag ville inte att någon annan än JAG skulle styra över mig. Så ju svårare det var, desto mer taggad blev jag.
    Det brukar jag tänka på när jag blir sugen på skräp. Jag tänker att det är JAG som bestämmer. Inte några dumma tanketroll.
    Men ibland trillar man dit, och då får man gilla läget och komma på banan igen.

    Heja oss!

  2. Hej! Så bra skrivet! Känner att det där handlade om mig själv! Är inne på sockerfri dag nr 7 idag och mår redan bättre på många sätt. Nu fortsätter jag att peppa mig själv att hålla mig ifrån sockret! Kul att jag hittade dig på instagram o din blogg, för mer inspiration!! Ha en fin kväll! Mvh Heidi

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s