Hur är det ställt med den svenska hälsan egentligen?

Föjer ni Jonas Coltings blogg? Om inte – gör det! Han har mycket sunda värderingar kring hälsa och välmående och är rak och tydlig i det han tycker. Hans senaste inlägg tycker jag är extra läsvårt. Det handlar om hur vi svenskar mår egentligen. Du kan läsa inlägget här.

Jag jobbar ju inom skolan och träffar barn och ungdomar dagligen, plus att jag är mamma själv. Jag slås ofta av tanken att idealet för hur ett barn ska se ut har förändrats. Ordet ideal känns lite fel att använda när det handlar om barn eftersom det ofta kopplas ihop med skönhetsindustrin och samhällets vikthest. Självklart menar jag inte på det sättet. Jag menar vad som är hälsosamt för ett barn och vad som får dem att må bra. Det är inte fredagsmys, lördagsgodis och sen lite onsdagsmys som gör barn lyckliga. Vem blir lycklig av magknip och sockertoppar? Barn mår bra av riktig mat och ha en kropp som inte hindrar dem i lek och skoj.

Min bild är att barn som på 80-talet, när jag växte upp, skulle beskrivas som knubbiga idag anses fullt normalviktiga. Inte av sjukvården men av oss vanliga männsikor i samhället. Jag har en bekant som på sin instagram skrev ett inlägg om hur hon idiotförklarade bmi (body mass index) och att det minsann inte stämmer eftersom sköterskan på bvc hade sagt att hennes barn var överviktigt enligt bmi. Visst är bmi lite missvisande… om du är body builder med väääldigt mycket muskler. Man ser inlägg både på instagram och face book där det myses till höger och vänster. Även när det ska packas ”nyttigt” mat till stranden så är det sockriga yoghurtat och vita frallor. Och sedan köper vi en glass på vägen hem för det är vi minsann värda. Vad är det för signaler vi ger våra barn? Vi lär dem att det ska fikas stup i kvarten och vi gör dem till renodlade sugarjunkies. När man hör föräldrar som har problem med sina barn som har svårt att sitta still – ”jaså det säger du…. wonder why!”.

Anledningar att barns hälsa ligger mig extra nära hjärtat är att jag ju själv varit rejält överviktig som barn. Jag vet hur elaka barn kan vara och hur det känns att inte få vara med i leken. Jag vet hur tjejer kan ge varandra en blick som säger mer än tusen hårda ord. Jag vet hur det känns att alltid bli vald sist på gympan och att alltid komma sist när klassen ska ut och springa. Ingen kul känsla och inget jag skulle önska på min värsta fiende. Så ska barn inte behöva ha det. Ställ det i relation till det ”mysiga” fredagsmyset.

Colting skriver ofta om att vuxna gärna ser snett på och kommenterar när andra vuxna tänker på vad de stoppar i sig eller prioriterar att träna. Jag vet inte hur många gånger jag har fått höra ”Va ska du inte ha en kaka” eller ”bantar du, eller”. Eller när man efter att man tränat får gliringar om att man är en väldig hurtbulle. Man är den som är annorlunda och konstig när man sätter sin hälsa och välmående framför en stunds sockerbelöning (som snabbt byts ut mot degig mage och dåligt samvete hos majoriteten). Det är något som är fel med vårt samhälle. Riktigt fel! Om vi inte byter bana snart så är det kört för en hel generation.

Annika

IMG_1210[1]

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s