Lugnet efter stormen

De senaste två veckorna har jag känt mig stressad och uppgiven över min viktnedgång. Ebba är 7 veckor nu och vid den här tiden efter att Nils föddes 2010 så var alla graviditetskilon borta. Denna gången sitter de som berget och jag har 8 kg kvar trots att jag gick upp mindre denna graviditet än 2010. Suck! Det finns ingen känsla jag hatar mer än känslan av trånga byxor eller skvalpig mage som hänger ut över byxorna.

Jag gick ut stenhårt med lågkolhydrat och mådde toppen tills kroppen sa emot. Det var antagligen för stor omställning att börja köra så strikt som jag gjorde. Men nu har jag börjat om men kör lite mer liberalt och det har redan gett resultat om än inte så stora.

Det känns som om ett lugn har infunnit sig. Jag har bestämt mig för att lita på lchf och låta viktminskningen ta den tid det tar. Stress är ju trots allt en stor stopp-kloss när det kommer till viktminskning.

Ett tag var jag inne på att helt skippa vågen men med lite eftertanke så har jag bestämt mig för att väga mig en gång i veckan. Det ger mig ett lugn att ska att jag är på rätt väg. Jag har tagit mina mått också eftersom jag lätt binder vatten och siffrorna på vågen inte alltid går att lita på. Jag ska också Li bättre på att uppdatera bloggen och veckovis uppdatera vikt, mått, matdagbok och träning.

Så skön känsla att känna att man är på rätt väg!

Annika

20140502-215926.jpg

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s